Citys Kitty

Något var jättekonstigt för mig denna match, att stå på sidan inte ens redo att hoppa in...har gjort mig illa i knät. "Snavade" på något och föll handlöst mot marken som är väldigt isig så här års och tog korkat emot mig med höger knä. Har aldrig varit skadad (ta i trä) och vet inte om något är allvarligt fel eller om det bara är smärtan från smällen som gör ont. Jag fick efter ett försök att värma upp (i tron om att det skulle bli bättre om jag blev varm) inse att det inte kommer att gå...riktigt surt att missa just denna match. Nu har det gått 4 dagar sen jag gjorde vurpan och knät känns fortfarande inte bättre, börjar bli orolig... Imorgon ska jag till Dan som är naprapat (tror jag) på  Umeå Rygg- och ledklinik på Teg. Jag hoppas att han kan ge mig ett lite klarare besked.

Laget gjorde en bra insats mot Skellefteå, vi blev bättre och bättre för varje period som gick. Vi saknade proppar, använde inte kroppen som vi vill i början. Från sidan kände jag ingen oro trotts att Skellefteå kvitterade till 3-5 och 4-5. Det måste bero på lugnet som man ser hos alla spelare, vi vet att vi kan behålla en ledning.

Blev grymt imponerad av Ullis som krigade och proppade och gled igenom nästan skellefteå stundtals!
Hanell visade vilken teknik och spelförståelse hon besitter. Från sidan ser det ut som hon slinker genom som en ål när motståndarna försöker ta av henne bollen!

Konstaterande: Nervositeten är värre från sidan än när man spelar.

Hoppas detta senariot inte blir bestående.

---

På onsdag spelar vi mot HOLMSUND som för mig känns som årets viktigaste match. "Hemma" i storsjöhallen på parketten? Åhhhh va jag vill spela... Har ju lovat Maria att jag ska komma tillbaka och spela, Prällen Hompa kommer nog vara där och en massa andra eldskälar som alltid finns på Holmsund matcher! Bara att vänta till imorgon om jag kan få något besked.

HÅLL TUMMARNA

---